Igår hann vi med en hel del under dagen. När vi hade vaknat på morgonen och ätit och gjort oss iordning åkte vi för att hämta upp Ida för att sedan fortsätta hem till mamma. Det var härligt väder så vi bestämde oss för att åka till Bergums lantgård för att titta på djuren.

 

God morgon! Redan söndag idag, veckorna bara springer iväg känns det som. Idag sov både jag och Emmi till 10 vilket var väldigt välbehövligt. Christian jobbar hela dagen även idag och här hemma ska vi få besök ifrån Sofia i eftermiddag. Innan dess blir det en massa tvätt och andra mindre roliga måsten.

 

 

 

Äntligen fredag och äntligen lite ledighet. Ikväll var vi uppe hos Emmis farmor och farfar och hälsade på, åt tacos och hade det mysigt. Även kusin Felicia var där. 

Mobilnördar redan...

Idag var det väldigt svårt att ge sig iväg till skolan. Både Emmi och Christian är lediga idag. Som vanligt vaknade Emilia efter att jag gått upp och ville väldigt gärna följa med mig till skolan.

Ett väldigt stort minus med att vara gravid är att man nästan aldrig vet vad man ska ha på sig. Jag kan stå inne i garderoben här hemma i säkert 20 min och bara stirra in bland kläderna utan någon större framgång. Sen provar man typ 10 olika tröjor och 5 olika jeans/byxor utan att man tycker att någon passar för att allt ser man för "tjock" ut i eller så sitter det bara helt enkelt skit fult på. Jag minns när jag var gravid med Emilia, stackars Christian fick springa och gömma sig när han visste att jag skulle in i garderoben och välja kläder om vi skulle ut och göra något. Jag hade nog mer raseriutbrott än vad mina fingrar kan räkna till. Inte alls roligt. Det är ju kanske inte världens roligaste sak att lägga sina pengar på, kläder som man bara kan ha i några månader och sedan är det ju oftast ganska dyrt med tycker jag. Men så denna gången bestämde jag mig för att "unna" mig lite kläder i alla fall, eftersom att kläderna från första graviditeten inte längre passar då jag vägde väldigt många fler kilo än vad jag gör nu. Men så hittade jag till min stora glädje att dom sålde mamma kläder på min absoluta favorit klädersida på nätet. Ett engelskt företag som heter Asos.com. Väldigt fina kläder till väldigt bra priser. Så idag ungefär 1 vecka efter att jag gjort min beställning fick jag hem mitt efterlängtade paket med kläder. Så nu slipper Christian gömma sig och jag slipper att gå runt naken eller få mina flipp. Alla är nöjda och glada. Härligt.

 

 

 

Imorse när jag lämnade min prinsessa på dagis var det första gången som hon inte blev ledsen. Hon bara gick iväg med sin fröken när jag sa hej då utan en endaste ledsen min. Jag kan inte ens beskriva hur chockad jag blev men samtidigt hur underbart det kändes. Det finns verkligen inget värre än att säga hej då när man ser henne gråta och sträcka armarna efter en när man går sin väg. Men idag gick jag ifrån dagis med världens största leende på läpparna. Eller ja enda tills jag bara några sekunder senare ser bussen jag skulle åka med in till stan åka förbi mig på avstånd. Aja man kan ju inte ha 100% flyt jämt här i livet. Bara min lilla tjej är glad så missar jag mer än gärna bussen varje morgon.

 

Dom kör hårt med oss ifrån start på Göteborgs universitet. Efter bara 2 veckor i skolan har dom delat in alla i klassen i olika grupper, det blev en hel del grupper då vi är runt 200-250 personer som läser till förskollärare i bara min klass. I fredags skulle vi ha lektion på ett nytt ställe som heter Göteborgs högskola för scen och musik, HSM. Där fick vi göra massor av olika estetiska övningar och lära oss att vara kreativa genom ex. dans, teater, rörelser osv. Först var det lite nervöst och väldigt fnissigt då man kände sig väldigt obekväm att göra dessa saker framför andra som man inte riktigt kände. På måndagen var vi där igen på HSM och fick då reda på i slutet av lektionen av vår lärare att vi i våra mindre basgrupper skulle sätta ihop en egen gestaltning/framträdande utifrån en punkt ifrån Unicefs barnkonvention inför resten av gruppen redan idag onsdag. Vi hade alltså knappt 1 ½ dag på oss att komma på en idé och sedan träna, träna, träna.

 

Men jag är väldigt glad att jag hamnade just i den grupp som jag är med i, för vi har väldigt roligt tillsammans och lärt känna varandra väldigt bra på så kort tid. Vi är 5 tjejer i vår grupp alla lika glada och trevliga. Vi bestämde oss i alla fall för att göra vår gestaltning igenom teater och dans. Hela "uppträdandet" skulle vara på ca 8 min och det var nog en av de längsta 8 minuterna i mitt liv... Usch jag är verkligen inte mycket för att stå inför massa folk och prata, då kan ni tänka er hur jag kände inför att spela teater och dansa istället...

Men vi gjorde väldigt bra ifrån oss ändå trots att vi varit nervösa innan och vi fick väldigt bra och fina ord ifrån vår lärare och vi blev alla godkända i detta momentet, vilket kändes bra och var huvudsaken. När vi hade gjort vårt och all nervositet äntligen släppt kunde man luta sig tillbaka och bara titta på vad alla andra gjorde för uppvisningar i sina grupper, vilket var väldigt roligt. Och nu såhär i efterhand när man nu gjort detta en gång så känns det som om jag mycket hellre hade gjort om detta i framtiden än att ha massa skriftliga tentor/prov för det är verkligen inget jag ser fram emot. Det är faktiskt en aning mer ångest på det vill jag lova.

 

Idag går vi och bebis nr 2 in i vecka 18 (17+0). Tänk att redan snart halva tiden gått. Tycker att det känns som om det gått mycket fortare under denna graviditeten än vad det gjorde när Emmi låg i magen. Då kändes varje vecka som en månad men nu tycker jag att tiden bara springer iväg. Antagligen för att vi nu har just Emilia som håller oss sysselsatta hela dagarna långa. Jag mår väldigt bra just nu det enda jobbiga är att jag måste springa på toa och kissa 111 gånger om dagen eftersom det känns som att någon trycker på blåsan hela tiden. Men det är ju en strunt sak egentligen så jag vill verkligen inte klaga. Om 2 veckor ska Christian och jag på vårt första stora ultraljud på östa sjukhuset och jag längtar som bara den. Ska bli så roligt att få se vår lilla mini. Jag minns när vi var på vårt första ultraljud för att se Emilia i magen och vi var så lyckliga när vi såg våran lilla skit där inne som låg och sög på tummen och vände oss rumpan till när sköterskan skulle ta kort. Kortet vi väl fick hem hängde vi sedan upp hemma på kylskåpet och jag minns att jag gick och pussade på kortet varje morgon/kväll i smyg. Oj vad man längtade då. Redan då bara av att se på den suddiga svart/vita kortet tyckte man verkligen att det var väldens vackraste och underbaraste barn man hade.

 

Ja i alla fall vad gällande min kondition. Just nu är den helt jädra kass! Jag är så trött hela tiden och känner mig redan klumpig som en flodhäst fast jag inte ens i halvvägs in i graviditeten. Gymkortet har jag fryst sedan några veckor tillbaks då jag insåg att efter jag på över 3 månader fortfarande inte varit på gymmet en enda gång skulle det nog inte heller bli någon större förändring på den fronten de närmsta månaderna heller. Jag har verkligen noll motivation eller ork eller lust just nu, jag kommer ändå bli tjockare hur mycket jag än tränar. Men så fick jag ett litet konstigt ryck i helgen och begav mig ut på en promenad när Emilia skulle sova middag, vilket jag fick ångra bittert innan jag ens kommit halvvägs på min promenad. Jag måste låtit som en kåt jävla pervers gubbe där jag kom gåendes (läs lunkandes) i snigelfart med världens flås/stönande redan efter 10 minuters promenerande. Visst att det var ett tag sedan man rörde på sig men herre min gud vilken dålig kondition man har fått under denna tiden. Känns inte alls roligt. När jag kom hem var jag så trött att jag bara ville lägga mig och sova för natten fastän klockan bara var 2 på eftermiddagen men tyvärr hade Emilia andra planer så det var ju bara att försöka hålla ögonen öppna resten av dagen.

 

Eller?

 

skolan går bra, känns fortfarande lite ovant bara med allt just nu. Lämna Emilia på dagis tidigt på morgonen, ta bussen till skolan där man ibland känner sig som ett stort frågetecken gällande det mesta, jag är mest glad om jag hittar till rätt byggnad eller sal som vi ska vara i under våra olika lektioner och sedan skynda sig hem för att hämta på dagis och sedan göra alla "vardagliga" sysslor samtidigt som man ska försöka hinna plugga på det, vilket inte alltid är det lättaste speciellt när Christian är borta 3 dygn på jobb eller när det helt plötsligt finns så himla mycket bra att titta på på tv. Idag kom i alla fall mina skolböcker jag beställt på nätet för över 1000-lappen till denna kursen som sträcker sig (bara) fram till 1 oktober, sedan är det nya böcker som gäller till nästa kurs. Nu förstår jag vad folk menar med fattig student. Helt sjukt egentligen. Finns böcker att låna på skolbiblioteket men det är inte så värst roligt när man märker att man är nr 13 i kö på en bok som man behöver typ nu. Men nu kan jag i alla fall sitta hemma och läsa mina böcker i lugn och ro efter det att Emilia somnat och att jag sett klart mina 20 olika program/serier som helt plötsligt blev så himla mycket roligare att följa sedan jag börjat skolan...

 

Jaha då var den här! Emilias första dagis förkylning som alla varnat oss för. Jag är glad för att vi hann gå klart inskolningen bara. Hela denna veckan har hon fått stanna hemma ifrån förskolan och antagligen resten av veckan med. Idag kommer min mamma direkt efter att hon slutat jobbet vid 13 tiden och tar med sig Emmi hem till sig så att jag kan åka till skolan och hinna gå på sista lektionen åtminstone. Tur att man har henne som kan ställa upp när det krisar sig. Det känns verkligen inte roligt att missa något i skolan såhär tidigt men det jag missar idag är en föreläsning, och den spelar dom även in och lägger ut på skolans webbsida så att man kan se den hur många gånger man vill. Så jag får se den senare ikväll hemma på datorn när Emilia somnat. Det går lika bra det.

 

Det har varit svårt att hålla det "hemligt" och låta bli att prata om det. Speciellt nu det sista när man börjar se en liten kula på magen. Det är bara våra familjer och närmsta vänner som vetat om det sedan vi själva fick reda på det. Dagen då vi kommit hem ifrån vår resa i Turkiet för ungefär 11 veckor sedan tog jag ett graviditetstest som visade positivt och att jag var i +vecka 6. Vi blev såklart otroligt glada och jag ringde runt till alla i min familj med en gång för att berätta den stora nyheten. Lika glada blev även dom.

 

I Februari, den 17e om Christian och jag nu räknat rätt så ska vi bli 2 barnföräldrar och Emilia stora syster för allra första gången. Om ungefär 3 veckor ska vi på vårt första och stora ultraljud och då får vi ett exakt datum för beräknat födelsedatum. Jag längtar som bara den tills dess att vi får se den lilla/lille i magen. Både jag och Christian är överens om att vi inte vill ta reda på kön. Med Emilia visste vi inte heller och jag var helt bombsäker på att hon var en pojke, men jag hade lite fel. Jag tycker att det är en stor del av hela graviditeten att inte veta exakt vad som ligger där inne i magen utan att det blir som en stor överraskning. För egentligen vad spelar det för roll, både Christian och jag kommer att bli lika glada om det blir en flicka eller en pojke. Viktigaste är att det blir ett friskt barn.

 

Idag är jag i alla fall i vecka 17 (16+1) Hittills har jag mått väldigt bra, inget illamående alls överhuvudtaget, väldigt trött de första veckorna och även lite yr i mellanåt men annars har jag mått väldigt bra i det hela. Så jag ska verkligen inte klaga.

 

 Väldigt lyckliga är vi alla i alla fall och väntar med stor spänning tills Februari då vi får en ny liten människa att älska.

 

Längesen man skrev något här inne. Vi har haft fullt upp med både det ena och det andra här hemma och jag har varken haft tid eller ork till att blogga. Men nu så har man fått andas lite och förhoppningsvis hittat lite ny energi. Tänkte bara berätta lite kort om en del som hänt sedan sist.

 

Emilias inskolning är färdig och det har gått bättre än vad både jag och Christian vågat hoppas på. Sista veckan när vi lämnade henne själv hela dagar var hon ledsen när vi sa hej då men sedan hade det gått över fort och fröknarna berättade att allt hade gått jätte bra och att hon ätit bra, sovit bra under vilan och haft det bra och varit väldigt nöjd i övrigt. När vi senare på eftermiddagarna kommit för att hämta henne är hon inte alls sugen på att följa med oss hem. Då vet man att det stämmer. Hon trivs på sitt nya dagis, med sina nya fröknar och sina nya vänner.

 

Förra helgen var vi bjudna hem till familjen Andersson/Svensson för god mat och en riktig myskväll. Tjejerna lekte inne på Alicias rum och när vi satt ute i vardagsrummet hörde vi dom skratta gång på gång hysteriskt tillsammans. Dom hade verkligen jätte roligt ihop våra små sketongar och det är så roligt att se att för varje gång vi träffas leker dom allt mer och mer ihop. Det märks att dom börjar bli stora nu. Det blev en lång kväll med massor av roligheter, vi åt god mat och efterrätt, var ute och hälsade på Camillas häst som barnen fick klappa och sedan lekte tjejerna och var helt sjövilda resten utav kvällen och båda var vakna tills det var dags att åka hem mitt i natten.

 

Vi bokade även resa till Danmark nu i September, vi ska åka båt över till Fredrikshamn, till badhotellet The Reef och även bo där över en natt allihopa. Det ser vi jätte mycket fram emot. Jag ser fram emot den underbara buffén dom har på båten och även hotellfrukosten och jag tror att småtjejerna kommer att smälla av utav lycka när dom får se badhotellet. Det ska bli grymt roligt och skönt att komma hemifrån lite och göra något man inte brukar göra. Så nu längtar vi alla till Danmark.

 

 

Idag har Emilia och jag varit hemma hos mamma och pappa i Olofstorp och bara slappat och tagit det lugnt hela dagen. Vädret har varit jätte fint och vi åt grillat. Imorgon är det dagis igen och Emilia somnade redan 19.30 ikväll. Vilket är otroligt tidigt för att vara hon. Väldigt skönt med egentid såhär på kvällen måste jag erkänna. Sitter i soffan med popcorn och te, tittar på the Bachelor med datorn i knät. Om några timmar kommer Christian hem ifrån jobbet.

 

Såhär trevligt sällskap har man när man sitter på dass