Första dagen på dagis själv
Christian och jag hade slagsmål här hemma i torsdagskväll om vem som skulle bli den som skulle vara tvungen att lämna Emilia på dagis för första gången själv på fredagen. Ingen av oss ville då vi båda tyckte att det skulle bli jobbigt att behöva lämna henne om hon skulle bli ledsen. Eftersom att Christian är mycket tjockare än mig så vann han givetvis och det blev jag som fick lämna.
På fredagsmorgon gick vi upp och gjorde iordning oss inför dagis och jag var med och lekte en stund ute på gården tillsammans med henne. Efter jag varit där i strax under 1 timma så säger en av Emmis fröknar att "nu var det dags att säga hej då" Så jag gick fram till Emilia och sa att "nu måste mamma gå hem, men jag kommer och hämtar dig senare" Så pussades vi och jag ställde mig upp och vinkade och sa hej då älskling. Då blev Emilia ledsen och ville följa med. Då tog fröken upp Emilia och jag passade på att smyga iväg. Det var med väldens klump i magen som jag gick hemåt och jag tyckte att det kändes jätte jobbigt att behöva lämna henne själv där utan att veta om hon fortfarande var ledsen eller vad hon hade för sig. Klockan var ungefär 10 när jag lämnade henne och enda till klockan 14 skulle hon vara kvar på dagis. Fröknarna hade lovat att ringa direkt om det var något och då skulle vi komma och hämta henne tidigare och jag tittade på mobilen säkert var 5e minut.
Christian och jag passade på att åka och storhandla, träna och sola under alla dessa väldigt långa timmar som vi hade för oss själva medans Emmi var borta. Hela tiden hade jag en jobbig orolighetskänsla i magen. Vad gör hon nu? Är hon ledsen? Äter hon ordentligt? Fick dom henne till att somna? Tusen frågor snurrade runt i huvudet och jag kände mig som världens fjant och jobbigaste morsan.
Efter en lång dag när klockan blivit 14 (tror inte att vi var där en sekund sent) fick vi äntligen hämta våran tjej. Det var med snabba steg vi gick mot dagis. Både Christian och jag skulle givetvis gå dit bägge två. Båda ville så gärna hämta henne efter första dagen. När vi kom in på avdelningen satt Emilia vid ett bord och lekte så fint med duplo tillsammans med dom andra barnen och bara vinkade glatt när vi kom men fortsatte sedan att leka. Hennes fröknar berättade att när jag hade gått och hon blivit ledsen hade dom gått iväg och tittat på blommorna och då hade hon blivit glad och sedan var allt bra igen. Resten av dagen hade gått hur bra som helst. Inte en enda gång hade hon varit ledsen. Ätit jätte bra, sovit över 1 timma, och haft det hur roligt som helst och lekt med alla de andra. Emilia såg verkligen jätte nöjd ut. En jätte sten släpptes ifrån mina axlar och jag blev glad och lugn i hela kroppen för första gången på hela dagen. Det kändes så himla bra alltihop. En otrolig lättnad.
Nu får vi bara hoppas att detta håller i sig nästa vecka också då vi ska fortsätta lämna henne själv, innan inskolningen är helt slut och dagislivet börjar på riktigt. Men nu känns det väldigt bra i alla fall. Hon går på ett väldigt bra dagis med underbara fröknar så egentligen har vi ingenting att vara oroliga för men man är ju inte mer än människa. Efter att ha varit tillsammans nästan dygnet runt sedan dagen då hon föddes vore det nästan konstigt om man inte vore lite orolig. Man vill ju bara allt väl och allt det bästa för sitt barn.
Det blev pusskalas när vi hämtat våran fina duktiga tjej
Bättre sent än aldrig
Förra fredagen den 16 augusti fyllde Christians pappa, Emilias farfar och min svärfar år! Vi firade med att överraska honom med att gå ut och äta mat inne i stan på Göteborgs Wok. Vi åt buffé och satt i flera timmar och njöt av den goda maten och det trevliga sällskap. Födelsedagsbarnet Ricky som alltid annars står för den mesta av matlagningen fick idag sitta ner och bara njuta utan att behöva lyfta ett finger. Vi hade en väldigt trevlig och mysig kväll allesammans. Grattis ännu en gång världens bästa Ricky!
Grattis världens bästa farfar ♥
Torsdag
Emilia har med sig pappa idag på inskolningen och jag sitter hemma framför Nyhetsmorgon och äter frukost och funderar på vad jag ska hitta på idag med så mycket egentid. I eftermiddag ska både jag och Christian iväg på vårt första föräldramöte.
Onsdag morgon
Här hemma gör vi oss iordning inför förskolan.
Jaghjärtadig
Jagälskardigsåattjagspricker!
Nu börjar det dra ihop sig
Samtidigt som vi är mitt uppe i inskolning på förskolan osv så pirras det ändå lite i magen när jag tänker på att om exakt 7 dagar ligger jag antagligen i sängen nu och är lite smånervös inför morgondagen. För nästa onsdag den 28e är det äntligen dags för mig att börja skolan. Det blir första gången för mig i skolbänken på över 7 år sedan. Men jag är mer taggad än någonsin och vill bara börja nu med detsamma. Förra veckan var vi inne i stan och shoppade lite skolgrejer till mig, jag stod och velade fram och tillbaka hur länge som helst ang. vilken kalender jag skulle köpa, vilken färg, vilken storlek. När jag äntligen bestämt mig visste jag inte vilken av alla jädrans kollegeblock jag ville ha, pennor jag ville ha eller vilket pennfodral. Stora problem! Tillslut (efter ca 1 timmas velande inne på Akademibokhandeln) fick jag lite skäll av Christian att "det spelar väl inte så himla stor roll?! Ta något nu bara". Men jag fick köpt allt jag skulle ha och nu fattas bara en bra skolväska att ha alla mina fina nya skolgrejer i. Jag är i alla fall taggad till tusen! Detta ska bli så grymt roligt!
Inskolningen på förskolan so far...
Idag var det dag nummer 3 på Emilias förskola. Igår måndag hade dom studiedag så helgen blev lite extra lång för oss och det var väldigt skönt. Så idag var det nya tag igen efter vår "långhelg". Inskolningen hittills har gått bättre än vad jag vågat hoppas på. Emilia verkar trivas jätte bra och Skriker "Yaaay" varje gång jag berättar att vi ska upp och göra oss iordning för förskola. Ute på gården med dom andra barnen ser hon mig knappt utan går bara förbi mig och har hur roligt som helst tillsammans med de andra. Ibland ropar hon mamma och vinkar lite och sedan springer hon iväg och där står jag kvar och undrar vad som hänt med tiden och hur Emilia hunnit bli så otroligt stor på så kort tid. Både i fredags och idag somnade hon i sin vagn när det var dags för vilan, vilket också kändes skönt få då vet man att hon känner sig trygg och kan slappna av. Jag känner sådan otrolig lättnad att allt har gått så himla bra hittills och håller alla tummar och tår att det ska fortsätta såhär och även gå lika bra den dagen jag eller Christian ska pussa henne hejdå och lämna henne själv under dagen på förskolan. Men vi hoppas på det bästa för Emilia är så duktig och vi är jätte imponerade av hur duktig hon varit hittills. Det är nog snarare jag som kommer att få kämpa med att hålla mina tårar tillbaka när vi ska lämna henne första gången.
Mot Orust
Alla uppskattar visst inte att mamma sjunger i bilen...Nu är vi på väg till Orust för att hälsa på våra vänner Camilla, Patrik & Alicia.
Inskolning dag 1
Idag var det alltså första dagen för inskolning på Emilias förskola. Vi kom vid 9 tiden och då var alla barnen på hela förskolan ute och lekte på gården. Emilias kusin Felicia som går på samma förskola sprang direkt fram till Emilia när vi kom och tog henne i handen och så gick dom iväg och började leka i sandlådan med några andra barn en bit bort. Där stod jag kvar ensam och tänkte "jaha vad gör jag nu då?" Det var många nya ansikten att hälsa på och även andra föräldrar som skolade in sina barn så det var väldigt mycket vuxna och barn ute. Emilia lekte för fullt och brydde sig knappt om att jag var där. Väldigt skönt måste jag säga, det gick bättre än förväntat. Efter att ha varit ute och lekt i 1,5 timma var det dags att gå in. Efter alla blöjbyten hade vi en liten samling då alla barnen satt på golvet och sjöng lite sånger. Sen var det mellanmål, blodpudding och potatisbullar. Jag satt med hela tiden bredvid och hjälpte till. Efter mellanmålet hade klockan redan blivit 12 och det var dags för alla barnen att vila, jag försökte få Emilia att somna i ungefär 15 min men när det fanns alldeles för mycket att titta på och det inte gick bestämde vi oss för att tacka för idag och kila hemåt. Givetvis somnade Emilia i vagnen innan vi hade hunnit hem. Lika trött och nöjd med dagen som mamma. När vi kom hem sov vi båda i närmare 2 timmar. Imorgon är det nya tag igen.
Mot nya äventyr
Emilia och jag är på väg till dagis!
Stor dag imorgon
Imorgon är det en stor dag för både Emilia och mig. Imorgon är det nämligen dags för Emilias första dag på förskolan/dagis. Väskan är färdigpackad med blöjor och massa extra kläder som ska lämnas där. De två första veckorna ska jag eller Christian vara med henne för att skola in henne. Det är lite blandade känslor här hemma nu, på ett sätt känns det väldigt roligt och spännande för Emilias skull att få leka och träffa massor av andra barn att ha roligt tillsammans med. Kanske skönt för henne att slippa mamma och pappa för ett tag. Men samtidigt är man så van att ha henne hos sig hela tiden, det har ju varit jag och hon nu sedan dagen hon föddes och nu ska man helt plötsligt lämna bort henne till "okända" människor och inte veta vad hon har för sig under dagarna. Men jag hoppas och tror verkligen att detta kommer att bli jätte bra. Jag känner mig hyfsat lugn och ser fram emot att gå på "dagis" nu
Våran lilla prinsessa är nu en stor tjej och ska börja på förskolan.
Mot stan
Nu åker vi in till stan och träffar gänget!
Fika i Eriksberg
Idag sov Emilia och jag hos mina föräldrar. Mamma, abbe och jag skulle upp tidigt och åka iväg till frisören och klippa oss. Pappa fick stanna hemma med Emilia. När vi kom hem igen åkte vi hela familjen till Eriksberg och åt lunch/fikade. Jätte mysigt precis vid vattnet och det fanns många båtar för Emilia att titta på. Idag somnade Emilia klockan 20.00 och imorgon ska vi försöka gå upp tidigt. Det är dags nu för nya tag för på torsdag börjar inskolningen på nya förskolan. Spännande och pirrigt på samma gång.
Lördag
Åbybadet
Även i tisdags var Christian ledig och vi satt hemma och kände oss lite rastlösa och funderade på vad vi skulle göra under dagen. Det blev tillslut en tur till Åbybadet i Mölndal. Emilia lekte för fullt, busade och åkte vattenrutschkana medans jag frös. Föredrar bubbelpoolen framför en svinkall bassäng. Men huvudsaken är att Emmi hade roligt och det var det ingen tvekan om.
Liseberg
I måndags var Christian ledig och det var strålande sol så vi bestämde oss för att åka till Liseberg. Emilia njöt för fullt och skrek "wow" när hon såg alla bergochdal banor svischa förbi. Tyvärr är det inte så mycket för dom allra minsta att åka men nästa sommar blir det desto mer. Men de få saker hon fick åka älskade hon. Händerna var uppe i luften under varje åktur och hon skrattade så hon nästan tappade andan. Vi tittade på kaninernas trollerishow och spelade lite på lyckohjulen och andra spel. Christian vann 2 stora gosedjur som var i Emmis storlek på sitt favoritspel, basketen. Senare på kvällen började det strömma in ännu mer folk på Liseberg då det var måndag och dags för Lotta på Liseberg. Då passade vi på att åka hem och Emilia somnade i vagnen direkt när vi kommit utanför grindarna på Liseberg. Väldigt nöjd tjej.
Fotboll
För 2 veckor sedan blev våran familj utmanade på fotbollsmatch utav min farbror och mina kusiner. Det var pappa, brorsan, Matilda (brorsans tjej) och jag som spelade mot min farbror och mina tre yngre kusiner. Våra mammor fick sitta vid sidan av planen och vara barnvakt till en sovande Emilia och agera hejarklack. Det var väldigt varm och svettigt. Man märker vilken urusel kondition man egentligen har, det måste varit nästan 8 år sedan jag slutade med fotbollen men det var väldigt roligt. Väldigt jämt blev det med. Vi körde först till 10 mål, och matchen slutade 9-10 till kusinerna. Efter matchen invigde pappa sin nya grill och vi satt ute på altan och åt i det fina vädret.
En helt vanlig fredag
Regn, regn och lite mera regn
Mummu har köpt ett paraply till Emilia som hon fick inviga idag när det regnade ute.
Superkväll
Idag var vi bjudna hem till Anna och Diego på middag. Jag måste säga att det var det godaste jag ätit på länge! Riktigt duktigt gjort av Diego och Anna är en lycklig kvinna som får äta sådan god mat hemma. Efter maten var vi alla i matkoma och jag är fortfarande mätt nu när jag ligger hemma i sängen flera timmar senare. Vi hade verkligen en superkväll med minst lika underbart sällskap som maten var fantastisk.
2013-08-24 
