minapopcorn.blogg.se

Det har varit svårt att hålla det "hemligt" och låta bli att prata om det. Speciellt nu det sista när man börjar se en liten kula på magen. Det är bara våra familjer och närmsta vänner som vetat om det sedan vi själva fick reda på det. Dagen då vi kommit hem ifrån vår resa i Turkiet för ungefär 11 veckor sedan tog jag ett graviditetstest som visade positivt och att jag var i +vecka 6. Vi blev såklart otroligt glada och jag ringde runt till alla i min familj med en gång för att berätta den stora nyheten. Lika glada blev även dom.

 

I Februari, den 17e om Christian och jag nu räknat rätt så ska vi bli 2 barnföräldrar och Emilia stora syster för allra första gången. Om ungefär 3 veckor ska vi på vårt första och stora ultraljud och då får vi ett exakt datum för beräknat födelsedatum. Jag längtar som bara den tills dess att vi får se den lilla/lille i magen. Både jag och Christian är överens om att vi inte vill ta reda på kön. Med Emilia visste vi inte heller och jag var helt bombsäker på att hon var en pojke, men jag hade lite fel. Jag tycker att det är en stor del av hela graviditeten att inte veta exakt vad som ligger där inne i magen utan att det blir som en stor överraskning. För egentligen vad spelar det för roll, både Christian och jag kommer att bli lika glada om det blir en flicka eller en pojke. Viktigaste är att det blir ett friskt barn.

 

Idag är jag i alla fall i vecka 17 (16+1) Hittills har jag mått väldigt bra, inget illamående alls överhuvudtaget, väldigt trött de första veckorna och även lite yr i mellanåt men annars har jag mått väldigt bra i det hela. Så jag ska verkligen inte klaga.

 

 Väldigt lyckliga är vi alla i alla fall och väntar med stor spänning tills Februari då vi får en ny liten människa att älska.