minapopcorn.blogg.se

 

Den första veckan har bara flugit förbi. När vi kom hem från sjukhuset första dagen var Emilia väldigt skeptiskt mot lillasyster och var väldigt mammig och väldigt känslig och blev jätte ledsen så fort vi sa till henne om någonting. Hon fick flera utbrott och skrek och grät tex. när vi skulle sova middag och hon slängde iväg sin vällingflaska så att den flög över hela rummet, nappen flög den med och jag tänkte bara "shiit, vad har vi gjort egentligen?!" Vi som var så säkra på att Emilia skulle bli överlycklig över at få ett litet syskon men blev istället bara arg och ledsen. Mig ville hon inte ens titta på utan varje gång jag försökte prata med henne grät hon och skrek "neeej" och vände sig bort ifrån mig. Jag fick inte ens röra henne. Jag var helt paff för Emilia har aldrig gjort å mot mig förut någonsin. Jag var väldigt nära på att börja gråta jag med för jag kände mig så maktlös och frustrerad. Jag minns att Christian och jag bara tittade på varandra helt chockade och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till medans Emilia bara grät. Efter ett bra tag somnade en väldigt tröttnoch ledsen Emilia och när hon vaknade verkade det mesta vara glömt och Christian och jag kunde andas ut. Hela resten av dagen/kvällen tippade vi på tå här hemma för att Emilia inte skulle få ett liknande utbrott igen. Men tack och lov blev det inga fler utbrott. Det kan inte ha varit lätt att ha haft mamma och pappa helt för sig själv hela sitt liv och fått all uppmärksamhet i världen och plötsligt en dag kommer mamma och pappa hem med en ny liten bebis som dom gosar och pussar på och man är inte längre den enda som står i centrum.

 

Nu en vecka senare är Emilia världens gulligaste och snällaste storasyster som gärna vill pussa och gosa med sin lillasyster och hjälpa till med det mesta. Så fort Ella blir ledsen springer Emilia dit och ska "trösta" henne. Emilia har nog förstått nu att vi älskar henne precis lika mycket som vi gjort innan och att det inte är så farligt men en lillasyster trots allt. Tack och lov! Den dagen räckte gott och väl för att ge mig ett par gråa hårstrån.

 

Jag ska nog kunna vänja mig vid att vakna upp brevid detta underbara ansikte varje morgon i några år framöver. Livet att fantastiskt just nu.

 

Igår på eftermiddagen åkte vi hem till mummu och gammelmummu och hälsade på en sväng. Gammelmummu hade bakat massa bullar till oss. Min mormor är en riktigt bakmormor är det inte piråger eller bröd så är det bullar och det finns alltid något gott att äta hemma när min mormor är på besök.

 

 

Born 2012? nej inte riktigt, men väldigt praktiskt med att ha fått två tjejer då Ella kan använda en hel del av Emmis gamla kläder som fortfarande är i väldigt fint skick. Billigt och bra.

 

Idag tog vi en liten promenad ute med den nya barnvagnen och gick iväg till en lekplats en bit bort ifrån oss så att Emilia kunde få leka lite. Sedan Ella kom i tisdags har Emilia fått vara hemma ifrån förskolan med oss och fått bekanta sig med sin lillasyster och då har vi mest varit inomhus så det var väldigt skönt för oss alla fyra att komma ut lite och få frisk luft. Ella sov gott i vagnen och Emilia fick gunga och springa av sig lite. Senare var det dags för OS-finalen i hockey som Christian ville se på, så vi tjejer passade på att mysa och sova lite middag undertiden. Tydligen gick det inte så bra för Sverige så vi missade nog inget.

 

Min fina mummu är här och hälsar på ända ifrån Finland. Hon kom i torsdags och ska stanna tills i början av Mars någon gång. Så roligt att hon orkar åka ända hit och träffa sina barnbarns barn trots sina 90 år. Häftigt!

 

Redan första dygnet blev det besök av hela stora familjen. Mina föräldrar och syster kom till sjukhuset tillsammans med Emilia vid lunchtid på onsdagen för att träffa vår nya familjemedlem. Emilia sprang fram till pappa Christian som höll lillasyster i famnen och tittade på henne och sa "ooh bebis, söt, fin" samtidigt som hon klappade henne på huvudet och gav henne en puss.Vi satte oss i soffan och Emilia ville hålla sin lillasyster i knät. Efter bara någon minut hade hon fått nog och knuffade undan lillasyster och hoppade ner från soffan och sprang iväg och ville leka med annat.

 

Den 18e februari var vår lilla bebis beräknad och på morgonen runt 9 tiden började det som en kraftig mensvärk. Jag sa till Christian att nu kändes det som att något var på G och att vi för säkerhetsskull skulle hålla Emilia hemma från förskolan och lämna henne hos min pappa som var ledig hela dagen istället. Christian som lyckligtvis var ledig även han från jobb denna dagen tog bilen och lämnade Emmi hos morfar medans jag stannade kvar hemma och packade ihop våra saker och städade hemma. Runt 11-12 tiden började jag att få lite mer "värkar" men de gjorde fortfarande inte speciellt ont utan kändes mer obehagliga. Christian låg i sängen och spelade Fifa och jag låg bredvid och spelade spel på mobilen. Vid 15 tiden började värkarna att göra ont men de kom med 7-9 minuters mellanrum vilket inte är speciellt ofta. Jag ringde ändå in till förlossningen för att fråga de när de tyckte att det var dags att åka in och de sa att när det är ens andra barn så spelar det ingen roll om värkarna är täta eller ej bara de är mer regelbundna. Hon tyckte ändå att om jag mådde bra skulle jag avvakta lite till. Så vi satt hemma i 1 timma till och vid 16 tiden ringde jag tillbaka och sa att mina värkar var regelbundna och att vi nu ville komma in. Vi blev tillsagda att åka till Östra sjukhuset där även Emilia är född och Christians mamma kom och hämtade oss och släppte av oss utanför entrén. Jag mådde fortfarande väldigt bra och hade bara värkar var 8e min ungefär. Kändes lite konstigt att åka in redan när man fortfarande mådde så "bra" som jag gjorde då jag gemförde sist med Emilia då jag låg hemma och grät av smärta innan vi tillslut fick åka in. Klockan var ca 16.30 när vi blev inskrivna och fick vårt rum. De lyssnade på Bebisen hjärtljud och mätte mina värkar och allt var bra. Jag gick in och duschade en stund och när jag kom ur duschen var mina värkar väldigt kraftiga och täta och jag fick lustgas direkt. Mellan varje värk tog Christian lustgasen och han var nog minst lika borta som jag var om inte mer. 

 

Sedan gick allt väldigt fort, redan efter några minuter la de henne på mitt bröst! En liten flicka!! Klockan 18.42 föddes hon 50 cm lång och 3070 g. Världens bästa, underbaraste känsla och all smärta som man känt var som borta. Allt hade gått hur bra som helst och det var verkligen en drömförlossning som inte hade kunnat gå bättre. Vi hade världens gulligaste barnmorska som var helt fantastisk och jag är så lättad, lycklig och tacksam att allt gått så bra som det gjort och att det äntligen är över. Men mest av allt att vi har vår fina, friska dotter här hos oss! Hon är helt perfekt och en kopia av sin storasyster. Christian och jag är väldens lyckligaste och stoltaste tvåbarnföräldrar till de två finaste tjejerna i världen.

Idag är det dagen med stort D som vi längtat efter så mycket. 100 % av graviditeten har gått och idag är det alltså dagen som den lille/lilla är beräknad att komma på. Det verkar vara en puktlig bebis för sedan runt klockan 9.00 imorse har jag haft värkar från och till. I början var det bara som en väldigt kraftig mensvärk men sedan började dom att kännas mer och mer och nu är det inte alls roligt när en värk kommer. Fy F*n man glömmer verkligen av hur jäkla ont det gör, man vill bara dö varje gång. Nu vill jag bara in till sjukhuset och få lite lustgas eller något annat mot denna jäkla smärtan. Som tur är kommer värkarna inte jätte ofta nu utan med kanske 7-8 min mellanrum. Fy för att veta att det bara kommer att bli värre och värre. Samtidigt är man väldigt glad att det äntligen kommit igång. Snart (förhoppningsvis) är det hela över och vi har vår lilla prinsessa eller prins hos oss.

 

Ingen bebis än... Får njuta av dessa två sålänge. Min fina familj!

 

Det blev ingen alla hjärtans dag bebis som jag så fint hade beställt. Trotts att jag åt upp en halv ananas och drack massa hallonbladste igår kväll och att Emilia ropade till magen flera gånger "kom nu bebis". (stackarn skrämde la skiten ur han/henne istället) Men nej den verkar inte vilja komma ändå. Så nu väntar vi snällt och hoppas på att den vill komma innan helgen är slut iallafall. Usch vad tråkigt det är att bara gå runt och vänta och vänta. Man är ju både för trött och lite rädd för att ge sig ut och iväg på massa olika saker nu när det är så "nära" (kanske). Tänk om vattnet skulle gå när man är ute och svänger, lagom trevligt. Så istället sitter man hemma och gör minsta möjliga. Mycket filmtittande och mys med Emilia. Men nu är vi redo för lite action istället.

 

Idag var jag inbjuden på utvecklingssamtal på Emilias förskola där jag träffade en av hennes förskollärare för att prata om lite allt möjligt kring Emilia i förskolan. Det var väldigt intressant att få prata och höra lite om hur hon är på dagarna tillsammans med de andra barnen och fröknarna i förskolan. Han berättade om vad Emilia gillar att göra i förskolan och som vi nästan även kunnat ha räknat ut var det sång och dans som är hennes största intresse. Vilket dom även har som ett projekt på förskolan just nu. Sång, dans och rörelse vilket passar henne mer än perfekt. Samlingarna var även en stor favorit hos Emilia och han berättade att när dom sjunger på samlingarna varje morgon har Emilia ofta svårt att sitta still utan vill gärna upp och dansa och sjunger högs utav alla. Våran lilla pajas. Emilia verkar väldigt nöjd och trygg i förskolan tycker både Christian och jag och detta upplever även hennes fröknar så det känns väldigt skönt att höra. Vi vet att hon har roligt där på dagarna och leker tillsammans med sina kompisar vilket är viktigt. Han berättade även att Emilia brukar berätta varje dag om att hon ska få en bebis hemma och att hon ska bli storasyster vilket jag tyckte var lite gulligt att höra. Hela utvecklingssamtalet gick väldigt bra och hon verkar sköta sig bra på dagarna så jag slapp skämmas denna gången som tur var. Både Christian och jag är så nöjda och tycker att det är en helt fantastisk avdelning hon har hamnat på med fina barn, supertrevliga och duktiga fröknar. Så vi är väldigt glada över detta. Det är så viktigt att det känns rätt.

 

Inte nog med att vi väntar smått i dagarna så är vi mitt uppe i en flytt med. Den 1 mars flyttar vi men får ev. lägenheten några dagar innan. Hjälp säger jag bara! Vi sålde vår älskade soffa förra veckan och sedan dess känns livet inte riktigt detsamma. Vi var tvungna att sälja den pga. att den inte passar in i vår nya lägenhet då den långa divanen på soffan hamnar på fel sida. Riktigt tråkigt men vi fick sålt den fortare än vad vi hade trott och redan efter 3 dagar ute på blocket var den såld för en bra peng, hämtad och borta. Så där satt (stod) vi i ett stort tomt vardagrum utan någonstans att sitta. Så vi bar in vår säng till vardagsrummet och anävnder nu vårt gamla sovrum som "flyttrum" där vi ställer alla kartonger och färdigpackade grejer som vi har klart inför flytten och vardagrummet som vardagsrum/sovrum. Så nu bor vi i vår säng fram tills Mars. Aja det är inte alla som får "frukost på sängen" (även om man får fixa iordning den själv) varje dag så något litet får man väl ta och vara glad över. När Emilia är på förskolan på dagarna går jag i lugn och ro och packar och grejar här hemma så mycket som jag orkar och hinner. Får bara hoppas att allt hinner bli klart i god tid så att man inte får sig en stroke sista dagarna utav all stress. Ska bli så otroligt skönt när vi får nycklarna till vår nya stora 4a och kan börja flytta över alla våra saker och börja packa upp och inreda och fixa med allt det nya. Säga hej då till våran lilla 2a. Emilia (och den lilla) ska äntligen få ett eget stort och fint rum där dom kan leka och ha alla sina saker. Detta kommer att bli bra till slut. Bara lite ångest inför allt som komma ska nu bara. Allt på en gång. Tar ett djupt andetag!

 

Dags att gå upp och lämna denna lillskiten på förskolan.

 

Det blev ett till besök hos Marie på MVC iallafall. Hade ju hoppats lite på att bebisen hade velat komma innan men så blev det inte. Så idag var det alltså dags igen. Emilia var på förskolan och Christian åkte iväg för att jobba så det var bara jag och magen där. Vi tog mitt blodtryck som var normalt och lyssnade på bebisens hjärtat som slog 140 slag i minuten. Sedan skulle vi mäta magen och fick ett mått på 34 cm. För två veckor sedan var måttet 35,5 vilket betyder att magen blivit mindre nu sedan sist vilket kanske inte är det resultat man vill ha. Men Marie kände att bebisen nu även fixerat sig ordentligt och låg långt ner med huvudet och att huvudet inte längre var "ruckbart" som det kallas och att magens mått kunde bero på detta. Sedan bertättade hon även att eftersom att de mäter med ett vanligt måttband så är alla mått alltid ungefärliga så det är egentligen ingenting att oroa sig över. Men jag ska ändå komma tillbaka till MVC om 1 vecka igen istället för om 2 som det egentligen skulle vart och ta nya mått på magen och har den inte växt då heller vill dom skicka mig på en tillväxtkontroll på sjukhuset för att se så att bebisen växer ordentligt som den ska. Jag är faktiskt inte alls orolig och hoppas bara på att jag slipper gå dit om 1 vecka och att vår bebis har kommit tills dess. Jag tror att bebisen kommer på fredag eller lördag. Christian tror Söndag eller måndag (även min mamma tror söndag/måndag). Så vi får se om någon av oss prickar rätt eller om vi har fel. Vi är väldigt förväntansfulla och spända iallafall. Jag är så nyfiken på Emilias reaktion över att få ett litet syskon. Jag tror hon kommer att bli jätte glad fast ganska chockad. Vi pratar mycket med henne om att det snart kommer en bebis här hemma och då är hon alltid glad och säger att när bebisen är ledsen ska Emilia ge den sin napp. Så det känns bra änsålänge. Nu får den lille/lilla ta och skynda sig hit bara.

 

Nu på tisdag den 18 februari är det alltså beräknat att det ska komma en liten bebis till oss. Bara 6 ynka dagar kvar. Men om jag får bestämma så får han/hon gärna komma nu när som istället för jag börjar bli lagom otålig nu.

 

 

Igår åkte vi hem till mina föräldrar en sväng på eftermiddagen/kvällen och bara slappade och tog det lungt. Ja eller iallafall jag. Emilia däremot  tyckte det var så skitet i mummus och morfars kök efter middagen att hon började diska och städa. Redig tjej.

 

Imorse fick Emilia välja vad vi skulle äta till frukost. Gissa vad hon valde.

 

Vet inte vart jag ska börja. I nästan 2 år har vi kämpat oss med att få Emilia att sova i sin egna säng. Nu när vi tagit fram spjälsängen igen och gjort den iordning för lillasyster/lillebror ja då blev den helt plötsligt väldigt intressant. Extra mycket intressant när man talar om för henne att det är bebisen säng. Nej det är Emilias säger hon då. Vet inte vilka 2åringar som fortfarande sover i spjälsäng men tydligen vill denna tjejen göra det nu. Jädra unge.

 

Veckorna bara flyger iväg och idag var det fredag igen. Emilia och jag har varit själva då Christian jobbat hela dagen och kommer hem först inatt. Så vi har myst en massa, tittat på tv och givetvis ätit en massa popcorn. Haft en slapp och skön fredag och det känns som om vi båda varit lite extra trötta idag och sov tom. en liten stund efter att vi kommit hem ifrån förskolan. Vilket passade mig väldigt bra som skulle kunna sova hela dagarna utan några som helst problem just nu.

 

Idag har det nog regnat nästan hela dagen. Imorse när jag lämnade Emmi på förskolan bara vräkte det ner så mycket att alla barnen fick vara inne och leka istället för ute. Emilia tog dock igen allt på eftermiddagen när jag hämtade henne och sprang i varje vattenpöl hon såg och jag fick med mig en dygnsur liten tjej hem.

 

Nu när det börjar närma sig vill jag verkligen veta vad det är för någon liten där inne i magen. Jag gissar på en liten tjej till. Spännande ska det bli iallafall. Idag är det endast 13 dagar kvar tills beräknad BF.

 

Idag har vi en väldigt lycklig mamma här hemma. Idag fick vi hem våran fina barnvagn som jag lyckades montera ihop alldeles på egen hand, vilket inte var det lättaste. Vi är jätte nöjda med den än så länge och nu ska jag strax iväg och hämta Emilia på förskolan sedan ska vi provköra den lite här hemma i lägenheten. Vågar inte ta ut den i slasken så den blir smuttsig direkt. Nu får bebisen komma och så får det gärna bli vår ute!

 

Igår när jag hämtade min stjärna på förskolan hade hon med sig en teckning som hon målat till mig och Christian. Japp nu börjas det, nu ska man alltså vara tvungen att hänga upp all denna fina konst här hemma. Nu pryder den vårt kylskåp så fint. Härligt...

 

I fredags fyllde som sagt var Emilia 2 år och på kvällen firade vi henne hemma hos mina föräldrar. Vi åt god mat och hade det trevligt. Sedan var det dags för Emmi att "gå upp och lägga sig" Vi sjöng och Emilia fick massa paket. Hon fick en skrollan dockan, en docksäng, bilbarnstol och bärsele till docka, en danskjol och ett armband. Det är tydligen dags att börja öva sig nu inför storasyster rollen nu. Emilia var överlycklig för alla fina presenter. Sedan blev det Hello Kitty tårta och ännu mer sång för Emilia. Det roligaste måste ha varit att få blåsa ut ljusen på tårtan som hon hade pratat om i flera dagar innan om att hon skulle få göra när hon fyllde år. Det blev en jätte mysig kväll och en fin födelsedag för våran stora tjej.

 

 

På söndagen var det dags för kalas nummer två hemma hos Christians föräldrar. Även där blev det massor av god mat, Bamse tårta, sång och massor av presenter. Emilia fick böcker, playdoo, kläder och en jätte stor och fin discokula. Givetvis blev det musik och dans så fort presenterna var öppnade. En väldigt härlig helg med massor av kalas och en väldigt glad 2 åring.

 

I fredags väckte Christian och jag en väldigt glad tjej på hennes födelsedag med sång, ljus och paket. Vår lilla pinsessa har redan hunnit bli 2 år. Skrämmande vad fort tiden går.