Snälla underbara lilla Ella kan vi inte sova lite längre än till 5.30 inatt? Snälla...Hälsningar trött mamma

 

Just nu känns det som om att ingenting kan få mig på dåligt humör. Christian och jag var precis inne på skatteverket på datorn och kollade upp om vi skulle få tillbaka pengar eller betala tillbaka på skatten. Vi blev väldigt glatt överraskade båda två då vi innan hade räknat med det värsta så att vi inte skulle behöva bli allt för besvikna om det skulle vara så att vi skulle få betala tillbaka. Men vi båda skulle få pengar tillbaka och att det var ganska mycket pengar gjorde ju inte saken värre. Så nu sitter vi här och pratar om vad vi ska göra för våra pengar. Ta en resa till hösten/vintern när Ella blivit lite större? Shoppa? Spara? ja vi får se vad det blir. Men helt underbart känns det iallafall och lite extra klirr i kassan blir man ju knappast deppig utav.

 

 

Idag var fina Sofia här hemma hos oss för första gången i vår nya lägenhet och hälsade på mig och tjejerna. Det blev som vanligt mycket tjöt och väldigt mycket mys.

 

Idag var Emilia på förskolan igen efter att ha varit hemma i över en vecka pga. sin dumma förkydning som aldrig verkade vilja försvinna. Men nu äntligen är hon frisk och piggare än någonsin. Medans Emilia lekte och busade med kompisarna på förskolan passade jag och Ella på att bara mysa för fullt här hemma. Man får passa på när man har chansen. Underbart att inte ha några måsten om det nu så är för bara några timmar vilket verkligen uppskattades idag. För inatt blev det inte många timmars sömn för min del då Ella vaknade väldigt många gånger och ville äta, hade ont i magen, blöjbyte, äta igen, spy upp det man precis ätit över hela sig, äta lite till osv. Ikväll blir det sängen tidigt för imogon ska Ella och jag upp tidigt för att åka på läkarbesök på Östra sjukhuset där de ska göra en rutinhörselkontroll på henne.

 

Idag är vår lilla Ella redan 1 månad gammal. Ska tiden fortsätta gå såhär fort så kommer ju våra tjejer vara tonåringar innan vi vet ordet av det. Hjälp!

 

Morgonmys med mina två tjejer. Kan vara något av det bästa som finns. Nu ska vi strax iväg och lämna storasyster på förskolan.

 

 

Februari/Mars har varit två väldigt fullspäckade månader för oss. Hela Februari har vi i stort sett bott i en enda röra i massor utav flyttlådor. Den 18 februari blev vi 2 barnföräldrar och allt vad det innebär.  Mitt i allt flyttkaos försökte vi mysa och njuta så mycket vi bara kunde av vår nya lilla skatt Ella och samtidigt som Emilia behövde 100% uppmärksamhet och höll igång ifrån morgon till kväll precis som vanligt. Min 90åriga mormor var hade åkt ända ifrån Finland hit för hälsa på och bodde hos mamma i 2 veckor och vi försökte att hälsa på så mycket som möjligt och hinna umgås med henne. 3 dagar innan vi skulle flytta blev jag sjuk och mådde skit och orkade inte ens ta mig upp ur sängen utan att det kändes som om jag skulle svimma. Emilia fick vara hos farmor och farfar och som tur är i all otur hade vi fått världens snällaste bebis som bara var hur nöjd som helst och sov hela dagarna så snällt, så Ella och jag spenderade 2 dagar i sängen tills jag äntligen 3e dagen mådde bättre igen. nån dag senare var det dags för flyttstäd i vår gamla lägehet innan vi lämnade över nycklarna till de par som senare skulle flytta in där. Som tur är har både Christian och jag underbara familjer som hjälpte till med både flytt, städ och barnvakt när vi behövde. Utan dom hade vi aldrig fixat detta så som vi nu gjort. Väl i vår nya lägenhet skulle det under första veckan som vi bodde där bytas golv i vardagsrummet och Emilias rum och tapetseras om i 3 av rummen och vi hade målargubbar och golvgubbar här hemma under en veckas tid. Nu äntligen har det blivit klart och först nu har vi äntligen kommit någorlunda iordning här hemma och de flesta flyttkartonger är äntligen borta. Just nu känner jag att jag aldrig vill flytta mer i hela mitt liv. Men vilken härlig känsla nu när det börjar bli ordning och reda här hemma  och man får inreda och göra fint här i vårt nya hem. Emilia älskar sitt nya stora rum och leker där inne för fullt hela dagarna. Känns helt underbart att ha en stor fin lägenhet där vi nu slipper att trängas. Här kan (måste) vi bo länge!

 

 

Förra veckan var det dags för Ellas första bad. Det uppskattades sådär av den lilla damen som verkade lagom road. Men det måste göras och storasyster Emilia var väldigt nyfiken och ville gärna hjälpa till (med att skvätta vatten i Ellas ansikte, inte konstigt att hon inte gillade att bada). Men en ren och fin Ella blev det.

 

 

Den första veckan har bara flugit förbi. När vi kom hem från sjukhuset första dagen var Emilia väldigt skeptiskt mot lillasyster och var väldigt mammig och väldigt känslig och blev jätte ledsen så fort vi sa till henne om någonting. Hon fick flera utbrott och skrek och grät tex. när vi skulle sova middag och hon slängde iväg sin vällingflaska så att den flög över hela rummet, nappen flög den med och jag tänkte bara "shiit, vad har vi gjort egentligen?!" Vi som var så säkra på att Emilia skulle bli överlycklig över at få ett litet syskon men blev istället bara arg och ledsen. Mig ville hon inte ens titta på utan varje gång jag försökte prata med henne grät hon och skrek "neeej" och vände sig bort ifrån mig. Jag fick inte ens röra henne. Jag var helt paff för Emilia har aldrig gjort å mot mig förut någonsin. Jag var väldigt nära på att börja gråta jag med för jag kände mig så maktlös och frustrerad. Jag minns att Christian och jag bara tittade på varandra helt chockade och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till medans Emilia bara grät. Efter ett bra tag somnade en väldigt tröttnoch ledsen Emilia och när hon vaknade verkade det mesta vara glömt och Christian och jag kunde andas ut. Hela resten av dagen/kvällen tippade vi på tå här hemma för att Emilia inte skulle få ett liknande utbrott igen. Men tack och lov blev det inga fler utbrott. Det kan inte ha varit lätt att ha haft mamma och pappa helt för sig själv hela sitt liv och fått all uppmärksamhet i världen och plötsligt en dag kommer mamma och pappa hem med en ny liten bebis som dom gosar och pussar på och man är inte längre den enda som står i centrum.

 

Nu en vecka senare är Emilia världens gulligaste och snällaste storasyster som gärna vill pussa och gosa med sin lillasyster och hjälpa till med det mesta. Så fort Ella blir ledsen springer Emilia dit och ska "trösta" henne. Emilia har nog förstått nu att vi älskar henne precis lika mycket som vi gjort innan och att det inte är så farligt men en lillasyster trots allt. Tack och lov! Den dagen räckte gott och väl för att ge mig ett par gråa hårstrån.

 

Jag ska nog kunna vänja mig vid att vakna upp brevid detta underbara ansikte varje morgon i några år framöver. Livet att fantastiskt just nu.

 

Igår på eftermiddagen åkte vi hem till mummu och gammelmummu och hälsade på en sväng. Gammelmummu hade bakat massa bullar till oss. Min mormor är en riktigt bakmormor är det inte piråger eller bröd så är det bullar och det finns alltid något gott att äta hemma när min mormor är på besök.

 

 

Born 2012? nej inte riktigt, men väldigt praktiskt med att ha fått två tjejer då Ella kan använda en hel del av Emmis gamla kläder som fortfarande är i väldigt fint skick. Billigt och bra.

 

Idag tog vi en liten promenad ute med den nya barnvagnen och gick iväg till en lekplats en bit bort ifrån oss så att Emilia kunde få leka lite. Sedan Ella kom i tisdags har Emilia fått vara hemma ifrån förskolan med oss och fått bekanta sig med sin lillasyster och då har vi mest varit inomhus så det var väldigt skönt för oss alla fyra att komma ut lite och få frisk luft. Ella sov gott i vagnen och Emilia fick gunga och springa av sig lite. Senare var det dags för OS-finalen i hockey som Christian ville se på, så vi tjejer passade på att mysa och sova lite middag undertiden. Tydligen gick det inte så bra för Sverige så vi missade nog inget.