Tyvärr jobbar Christian hela dagen idag fastän det är hans födelsedag och kommer inte hem förens på söndag igen. Så vi fick bara gilla läget och fira honom i förskott istället. Så igår väckte vi honom med smörgåstårta, paket, blommor och ballong på sängen. Emilia hjälpte mer än gärna till med att öppna paketen.

För exakt 28 år sedan idag föddes min stora kärlek. Idag fyller världens bästa människa, pappa och sambo 28 år. Vi är 2 väldigt lyckligt lottade tjejer som har dig i våra liv. Vi älskar dig och är så stolta över dig och allt som du gör! Utan dig vet vi inte vad vi hade gjort. Tack för att du finns och för att du är du!  

 

I tisdags var Emilia, min syster Ida, min bror Abbe och jag på Borås djurpark (igen). Vi hade med oss matsäck och vädret var helt underbart hela dagen. Emilia är lika glad varje gång vi åker dit och får se alla djuren. Tur att vi köpte säsongskort där. I souvenirerbutiken köpte Emilia sig en väska med en tiger på som hon vill ha med sig överallt nu. Mammas stora tjej.

 

Nu i helgen var vi bjudna på kalas hemma hos Christians brors son som fyllde 15 år. Det var kanon väder hela dagen så det bjöds på grillat och tårta och vi kunde sitta ute på altan hela dagen och kvällen tills det var dags att bege sig hem med en väldigt trött men nöjd Emilia som lekt och busat hela dagen med alla sina kusiner.

 

Igår åkte Emmi och jag hem till mina föräldrar som båda har semester just nu. Mamma hade bakat bullar och gjort egen hemmagjord saft som vi njöt utav ute i solen på altanen. Vi stannade kvar hela dagen och det slutade med att vi sov över där i natt.

 

Igår var vi hemma hos Christians bror och hans familj och hälsade på. Det blev en hel dag med massor utav lek och bus.

 

Mamma och pappa har i veckan gjort om hemma med en stor "köksö" mitt i köket. Det blev jätte fint och i helgen invigde vi den nya "möbeln" med ost och kex.

 

I fredags åkte Emilia och jag tillsammans med Patrik, Camilla & Alicia till Borås för att hänga med alla djuren. Vädret var perfekt och vi hade verkligen en kanon dag. Barnen var överlyckliga och även vi vuxna hade det trevligt som alltid tillsammans. Borås djurpark är verkligen helt perfekt för barnen och jag är glad att vi köpte säsongskort där så att vi kan åka dit när vi vill. Toppen ställe som vekligen uppskattas av Emmi. 

 

Idag är det exakt 10 dagar sedan vi kom hem ifrån vår resa i Turkiet. Vi har umgåtts med våra familjer, vänner och bara tagit det lugnt och vilat upp oss ordentligt. Christian har börjar jobba igen och vardagen är mer eller mindre tillbaka till det normala igen. Väldigt mycket som händer just nu känns det som. Christian har bl.a. börjat jobba extra på ett nytt jobb, ett ungdomsfängelse strax utanför Göteborg. Vilket han verkar tycka är väldigt roligt och spännande och själv får man höra en del sjuka historier när han kommit hem från sina arbetspass. I måndags var Emmi och jag på inskolningssamtal på Emmis dagis och fick lite information om inskolningsveckan som börjar i mitten av augusti. Nu är det snart dags för våran lilla prinsessa att bli en stor tjej och börja på dagis. Hjälp hur ska jag klara mig utan henne på dagarna?! Imorgon är Christian iallafall ledig och vi ska iväg och titta på en större lägenhet här i Partille. Ska bli spännande.

Som sagt mycket på gång nu.

 

Resan hem från Turkiet igår blev allt annat än lugn. Jag som redan är flygrädd blev ju inte mindre rädd efter detta som hände oss. Först blev vi upphämtade av bussen på hotellet som skulle ta oss till flygplatsen i Antalya. Bussturen tog oss strax under 2 timmar. Emilia sov halva vägen dit och resten var hon glad och snäll så det var absolut inga problem alls fast det var varmt och trångt i bussen. Väl på flygplatsen checkade vi in och lämnade in väskorna, gick och kikade runt lite i taxfree butikerna och köpte present till Emilias farbror Patrick som fyller år nu på Lördag. Efter en stund var det dags att gå på vårt flyg. Emilia och jag fick fönster plats, Christian satt bredvid och bredvid honom satt en trevlig man ifrån samma hotell som oss som var där med sin familj. Vi lyfte och allt var bra, inga konstigheter än så länge. Lite senare började flygvärdinnorna dela ut dricka på planet som vi skulle ha till maten när någon plötsligt säger i högtalarna "Om det finns någon läkare ombord eller sjukvårdskunnig var vänlig och kom bak i planet vi behöver er hjälp genast!" Mannen som sattbrevid Christian ber honom hålla sin dricka och springer bak för att hjälpa till. Vi satt väldigt långt fram i planet men när man tittar bak ser man att dom börjat med hjärt och lugnräddning på en person som ligger ner i mittgången i planet. Alla blev jätte oroliga ombord på planet och undrar vad det är som egentligen händer. Efter en stund säger kaptenen i hötalarna att vi alla måste sätta oss ner och spänna fast oss eftersom vi måste nödlanda i Rumäninen pga. av olyckan på planet. Under hela landningen som tog ca 30 min är det flera som är kvar vid den sjuke och fortsätter att försöka få igång hjärtat igen med hjärt och lugnräddningen. Vi landade i Rumäninens huvudstad Bukarest och med en gång när planet stod still kom det ambulanser körandes i ilfart och gick ombord. Vi stod stilla i lite mer än 1 timma och alla var tvungna att sitta stilla i planet medans dom arbetade för fullt där bak. Mannen som suttit bredvid oss kom och satte sig igen när ambulanspersonalen tagit över och berättade för oss att det var en kvinna i 50 års åldern som bara säckat ihop och att hjärtat stannat på henne och att det tyvärr inte gått att rädda hennes liv trotts upprepade försök. Flera satt och grät på planet och var tagna av vad som hänt. Det var väldigt mycket barn med på hela planet och jag är bara så glad att vi satt långt fram och slapp se det fruktansvärda som hände där bak och att Emilia fortfarande är så liten och inte förstod något av det som hände. Inget barn ska behöva se något sådant hända. Efter 1 timma tog dom av den avlidna kvinnan på planet och även hennes dotter som hon rest med och vi tankade om planet och fick lyfta mot Göteborg igen med 2 timmar försening. Tagna och väldigt trötta efter allt var vi alla glada över att vara hemma i Sverige igen. Men kan inte sluta tänka på den stackars dottern som blev lämnade kvar på ett sjukhus i Rumäninen med sin döde mammas kropp. Vilket otroligt tragiskt och sorligt avslut på sin semester. Senare hemma på kvällen fick jag höra av en gammal klasskamrat till mig att dottern till den avlidna kvinnan på planet varit hennes barndomsvän. Då fick man ännu mer ont i mage igen. Tänk vad världen är liten och vad skört livet kan vara. Att en helt vanlig semester som ska vara rolig och ett minne för livet kan sluta i en sådan tragedi för en del. Man ska verkligen ta vara på de man älskar.

 

I tisdags var det vår sista heldag i Turkland. Det  var helt kart den varmaste dagen på hela veckan och man fick springa och doppa sig i havet väldigt ofta för att inte smälta bort i solen. På eftermiddagen kom Bamse och hans vänner till poolen för att träffa och krama alla barnen. Emilia var överlycklig men när det var hennes tur att krama Bamse blev hon jätte blyg och vände sig bort och var inte alls lika kramsugen längre. Även på kvällen var det uppträdande av Bamse och hans vänner som uppskattades väldigt mycket av alla barn.

 

Igår var det näst sista dagen här i solen och värmen och vi har det fortfarande grymt bra men det ska ändå bli skönt att komma hem till Sverige på Onsdag. Igår började vi dagen med den underbara frukosten, något jag verkligen kommer att sakna. Att bara kunna gå och plocka ifrån en jätte buffé och sedan efteråt bara lämna tallriken och hämta en ny. Efter frukosten gick vi ner till stranden och hängde där några timmar. Hade jag fått bestämma hade vi legat vid havet hela dagarna, (men tyvärr gillar Emmi den lugna poolen med bajvatten mer.)

 

Igår var vi ute vid havet igen. Emilia hade med sig sina nya sandleksaker som hon lekte med så fint på stranden. Massor av solskydd och vatten hela tiden. Känns nästan som om det blir varmare och varmare för varje dag som går. Igår kväll åkte vi även in en sväng till Alanya och shoppade lite. Hade förväntat mig att försäljarna skulle vara riktigt jobbiga och försöka dra in en i butiken osv. (då jag minns från mina tidigare gånger i Turkiet för några år sedan) men jag hade fel, denna gången var dom var riktigt trevliga och hjälpsamma och man fick gå runt själv i lugn och ro och ville man ha hjälp var det bara att hojta till. Det blev en riktigt trevlig och mysig kväll istället med lite shopping. Sedan åkte vi hem och tittade på film i sängen, Wreck it Ralph, en väldigt roligt och bra animerad film. Emmi somnade men både Christian och jag gillade den. Nej nu är det dags att bege sig till hotellfrukosten och nästsista dagen innan hemgång.

 

Vi har det fortfarande helt underbart.