30 års fest

Förra helgen fyllde Filip en av Christian närmsta vänner 30 år. Utan att han hade den minsta aning hade hans bror planerat sedan flera veckor tillbaka i hemlighet en överraskningfest åt honom. Vi alla hade samlats i förväg i lokalen som hade hyrts för festen och någon timma senare kom Filips bror in tillsammans med Filip som hade musik i öronen och ögonbindel på sig. Vi alla stod i en ring framför Filip som blev minst sagt chockad när ögonbindeln drogs bort och han såg hela sin familj, släkt och vänner som samlats där för hans skull. Vi sjöng för födelsedagsbarnet och sedan blev vi alla bjudna på middag. Alla åt och hade det väldigt trevligt tillsammans. Både jag och Christian drack för första gången på evigheter och det slutade med att vi hänge med ut efteråt. Vi hamnade på Yaki da inne i stan. Vi hade en skitrolig kväll och det var verkligen inte igår som jag var ute. Senast var innan jag blev gravid med Emilia nästan 4 år sedan, så denna kvällen var verkligen uppskattad. Filip var nöjd med sin födelsedag iallafall och det var huvudsaken. Vi var hemma runt 4 på natten efter att vi hade fått skjuts hem. När vi vaknade dagen efter var vi dock inte lika fräcka. Jag mådde så dåligt att jag bara ville gräva ner mig någonstans och vakna 1 månad senare. Bakfull som ett svin fick jag ringa mamma och be henne köra hem Emilia som hade sovit där, eftersom att jag inte kunde köra själv. Christian fick hämta Ella hos sina föräldrar själv för jag orkade inte ens ta mig upp ur sängen. När mamma och pappa kom hade de köpt med sig pizza till oss ifrån Utby som vi vräkte i oss. Efter det var vi lite mer tillbaka till det normala igen. Men fy vilken dag. Lördagen var grym men dagen efter var inte alls lika rolig. Tur att detta inte händer allt för ofta då. Får väl vänta 4 år till igen tills nästa fylla. Jäkligt kul hade vi iallafall.
 
 

Kommentarer
Veronica säger:

Kul med lyckad fest :)
Jag mådde precis likadant efter en 30års-fest förra året... Fy sjutton säger jag bara. Jag hade inte festat till det på väldigt länge och gick liksom all in. Oskar fick åka till mina föräldrar själv och hämta barnen dagen efter för jag kunde inte komma upp ur soffan utan att må skit. Tur att man "glömmer" till nästa gång. Det går ju så långt emellan :)

2014-11-03 | 09:53:03
Bloggadress: http://lifeasveronica.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback