minapopcorn.blogg.se

Idag hade vi tid igen på MVC för att träffa vår underbara barnmorska Marie. Det var de vanliga rutinerna som skulle göras, ta blodtryck, stick i fingret, urinsticka och ta vikt. Alla mina värden var väldigt bra och jag hade gått upp 1 kg sedan sist vi var där för 5 veckor sedan. Efter alla prover var tagna mätte vi magen som var 27 cm vilken är normalt för graviditetsveckan som vi är i nu. Sedan lyssnade vi på bebisen hjärta som slog ungefär 135-140 slag i minuten. Vår barnmorska Marie kände även efter om bebisen lagt sig med huvudet neråt vilket den redan hade. Så nu ligger han/hon redo och ska bara bli lite större och tjockare först innan det är dags att komma ut till oss. Nästa gång vi ska till MVC blir inte förens nästa år. Den 2a januari och efter det börjar det bli allt tätare besök med varannan vecka och då är det inte alls långt kvar innan det redan är den 18e februari. Vi får se om även denna bebis vill komma tidigt som Emilia gjorde 2 dagar tidigare än vad som var beräknat eller om den vill kommer senare. Vi har i alla fall mycket roligt att se fram emot hur det än blir.

 

Idag var det måndag och dags för nya tag. Vi var båda friska igen och Emilia var som vanligt tillbaka på dagis igen. När vi kom fram till dagis fick vi oss en liten trevlig överraskning. På väggen i hallen hängde Emilias kort under "veckans barn". Det innebär att Emilia denna veckan bl.a. kommer att få välja en sång under samlingen som de ska sjunga tillsammans. Jag frågade Emmi vilken sång hon skulle välja och hon svarade utan tvekan. Spindeln! (Imse vimse spindel) Våran lilla fast ändå så stora tjej.

 

Christian är iväg på MMA gala ikväll med några vänner och Emilia ligger och sover för natten och jag sitter i soffan och myser med säsongens första glögg och pepparkakor framför så mycket bättre på tv:n. Underbart med lite ensamtid men kan ändå inte låta bli att hoppas på att Emilia ska komma smygandes upp så att man får pussa lite på henne och ha henne sovandes i mitt knä istället.

 

 

Tidigt imorse (jag trodde det fortfarande var mitt i natten eftersom att det var så mörkt ute fortfarande) men klockan var runt 6 så vaknade vi av att Emilia var väldigt ledsen och tog sig för magen. Magsjukan? hade kommit. Både Christian och jag gick upp med en liten ledsen Emilia som gång på gång försökte att kräkas men utan att lyckas och hon var både ledsen och rädd. Det kändes som en evighet som hon ville kräkas och det kom bara lite slem. Blöjan fick bytas ett par gånger under morgonen och hon klappade sig själv på magen för att visa att det var där hon hade ont. Usch vad man känner sig maktlös när dom små blir sjuka och ledsna och man ingenting kan göra förutom att bara vara där och trösta och hålla alla sina tummar och tår för att det ska gå över snabbt. Efter att det verkat ha lugna ner sig lite och Emilia nästan somnar mot min axel ute i badrummet försöker vi att lägga oss i sängen igen men då blir Emilia jätte ledsen och får nästan panik. Så det är bara att ta med sig täcke och kudde ut i soffan i vardagsrummet och sätta på lite tecknat på tv:n med sin lilla tjej i knät tills hon efter en stund somnar.

 

Efter en stund somnade vi alla 3 i soffan och när vi efter några timmar vaknade igen var Emilia hur pigg och glad som helst. Som om ingenting hade hänt på morgonen. Chockad men glad över att hon mådde bättre åt vi frukost som vanligt och Emilia lekte precis som hon brukar. Sedan dess har hon varit precis som vanligt under resten av dagen. Är så glad att det gick över så fort och att hon inte blev sjukare. Våran lilla glada tjej. Hade man kunnat så hade man varit sjuk själv tusen gånger om bara hon själv slapp.

 

 

Jag blev givetvis 15 min sen till min praktik pga. allt bråk på morgonen och kände mig lagom stressad över detta. Väl på praktiken berättad jag för min handledare att Emilia hade inte riktigt varit sig själv på morgonen och bad om att få ha på mig min telefon i fickan ifall dom skulle ringa mig ifrån hennes dagis under dagen. Sedan skulle barnen ha samling och min handledare som bad mig stå vid sidan av och filma henne och barnen när dom sjöng och dansade. Jag ställde mig en bit för att filma och efter kanske 5-10 minuter började det att snurra ordentligt i huvudet på mig och svartna för ögonen. Jag kände att jag var på väg att svimma så jag gick iväg och satte mig på en stol i rummet intill för att inte ramla ihop framför barnen. Jag var helt kallsvettig och kände mig lätt spyfärdig medans huvudet inte ville sluta snurra. Då gick en annan personal förbi rummet utanför och jag förklarade för henne att jag kände mig svimfärdig och frågade om det fanns någonstans jag kunde lägga mig en stund då det kändes som om jag skulle trilla av stolen. Hon hjälpte mig in i personalrummet en bit bort där jag fick lägga mig i soffan och vila en stund. jag kände mig helt svag i hela kroppen och mådde jätte konstigt. Efter en stund kom min handledare in efter att ha hört vad som hade hänt och frågade hur jag mådde och bad mig ligga kvar och vila tills jag kände mig bättre igen. Efter 30 min kände jag min lite bättre och att jag ville ge det en ny chans, kände mig lite dum som låg där inne på soffan istället för att jobba. Jag gick ut igen och satte mig vid några barn som satt och puzzlade vid ett bord. Efter en liten stund var det dags för lunch och efteråt kände jag mig precis som vanligt igen.

 

Senare på eftermiddagen ringde min telefon i fickan och självklart var det en av fröknarna på Emmis dagis som berättade att Emilia inte varit sig själv idag utan att hon mest hade suttit och tittat framför sig och inte alls varit den aktiva och lekfulla Emilia som hon annars brukar vara. Lite småledsen och hängig. Så det var bara till att lämna praktiken och åka för att hämta lillstumpan på dagis som låg och sov i sin vagn när jag kom.

 

När vi kom hem la vi oss i soffan och tittade på film och myste, på kvällen fick även jag världens huvudvärk och kände mig inte alls bra. Vi somnade för natten båda två redan klockan 20. Även när jag vaknade imorse var huvudvärken kvar och jag kände mig som en jätte bebis som inte orkade ta mig upp ur sängen ens. Så nästan hela dagen har Emilia och jag spenderat i sängen framför tvn. Två sjuka tjejer, Emilia har i alla fall energi och vill leka emellanåt medans jag bara vill dra täcker över huvudet och inte vakna på 1 vecka. Känner mig som världens sämsta mamma som inte orkar med mig själv ens just nu. Men imorgon kommer pappa Christian hem ifrån jobbet och får ta hand om sina två sjuka tjejer. Skönt att denna långa, jobbiga dagen äntligen är slut i alla fall.

 

 

 

Idag är vi inne i vecka 27 (26+5). Är redan inne i graviditetsmånad 7 och nu känns det som om det sakta men säkert börjar närma sig februari. Lite skrämmande att tiden går så fort under denna graviditeten när varje dag kändes som en evighet under den första. Nu är det bara 12 veckor kvar tills vi ska bli 2 barnföräldrar. Under dessa veckor sedan jag skrev sist har jag känns mig mycket tröttare och eftersom att magen växer hela tiden känner jag mig även större och tyngre. Jag har gått upp runt 10 kg redan. Det börjar bli jobbigt att ta på sig skorna och böja sig ner. Känner av lite i ryggen om jag sitter stilla för långa stunder. Förra veckan vaknade jag 2 nätter i rad av världens kramp i benet vilket inte var speciellt mysigt. Halsbrännan har dykt upp igen och jag springer fortfarande på toa och kissar 1000 gånger om dagen. Men annars är allt toppen! Men det är mysigt med all rörelse i magen och nu sparkas det både högt och långt, speciellt när man lägger sig om kvällarna och ska försöka sova. Emilia gosar, klappar och pussar på magen ofta och säger bebis. Det ska bli spännande att se hur hennes reaktion blir när bebisen väl kommit. 

 

Fy vad ja är trött. Inte nog med att det blir mörkt redan strax efter 16 på dagarna nu så är jag säkert en miljon gånger tröttare än vad jag brukar vara. Jag har praktik på en förskola här i Partille som jag nu varit på i två veckor och som jag har två veckor kvar på. Idag blev det ett långt "arbetspass" från 9-19 då det var planering på kvällen som jag fick vara med på. Imorgon börjar jag klockan 7 men slutar ganska tidigt, vilket känns väldigt skönt. När man väl kommer hem så blir det bara att ta det lugnt och göra så lite som möjligt eftersom att jag nog är världens tråkigaste och tröttaste människa på denna jord just nu. Men det är som det är och det är bara att gilla läget. Ser verkligen fram emot våren nu och allt som komma skall.

 

 

 

 

I fredags klockan 8 på morgonen lämnades våran hemtenta ut på Göteborgs universitets hemsida och skulle vara färdig senast på lördag klockan 14.00. Så hela fredag + halva lördagen ägnades åt den hemska tentan. Min föräldrar hämtade Emmi på förskolan på fredag och tog med henne hem till sig eftersom Christian jobbade hela helgen och jag var tvungen att sitta hemma och skriva på tentan. Min syster som också går i min klass kom hit så att vi kunde sitta tillsammans då hon saknade en del av vår kurslitteratur. Så här satt vi hemma och gnällde tillsammans och tyckte synd om oss själva. Klockan 12.30 på lördagen skickade jag äntligen in mitt arbete och nu är det bara att hålla andan och hoppas på det bästa. På tisdag ska vi ut på praktik i en månad. Får hoppas att dom inte trackar på oss massor av skolarbeten utöver det nu också.

 

 

 

 

Idag var vi hemma hos Emilias farmor och farfar. Farfar Ricky som för flera år sedan bott i USA tycker att det är väldigt roligt med Halloween traditionen och ville gå ut och spöka med Emilia och hennes kusin Felicia. Jag ska erkänna att jag var väldigt skeptisk innan och tänkte att Emilia aldrig skulle gå med på att klä ut sig eller ens vilja följa med på något bus, men oj vad fel jag hade. Häxhatten och kappan åkte på utan problem och Emilia var den som gick med bestämda steg i täten när det skulle knackas dörr. Hon stod snällt och väntade med farfar och Felicia när de hade knackat på och när dom öppnade dörren sa hon inte "bus eller godis" som vi sagt att hon skulle säga utan istället sa hon "jaiha dis" som betyder jag vill ha godis. Det verkade fungera för det blev en hel del godis till tjejerna som var mer än nöjda. Emilia stannade mellan husen och tog en godis och stoppade i munnen och gick sedan vidare till nästa hus. Tjejerna skötte sig utmärkt och även farfar Ricky som också var utklädd dagen till ära. Efter ett par hus var alla nöjda med vad som tjänat in och gick hem och mumsade på sitt godis.