minapopcorn.blogg.se

I onsdags förra veckan fick jag plötsligt väldigt ont i magen långt ner på högersida. Då jag varken kunde gå ordentligt eller röra mig utan att det gjorde fruktansvärt ont, typ som att man blev knivhuggen i magen ringde jag upp sjukvårdsupplysningen 1177. De tyckte att jag skulle åka direkt ner till min vårdcentral för att kolla upp varför jag hade så ont. Jag åkte dit och då var klockan ungefär 13 på eftermiddagen, fick vänta i ungefär 2 timmar innan jag äntligen fick träffa en läkare då jag ej hade en bokad tid sedan innan. Efter lite prover och undersökningar bestämde de sig för att skicka mig vidare till Östa sjukhuset akuten. Väl där gick det hyfsat fort, jag fick snabbt ett eget rum, de tog prover, klämde på magen, men efter ett tag bestämde de sig för att skicka vidare mig till Sahlgrenska sjukhuset på andra sidan stan där de har en gyn avdelning. Efter nästan 5 timmar på gynakuten där även de inte kunde hitta något fel på mig skickades jag återigen tillbaka till Östra sjukhuset akuten. Nya prover togs, mina infektions värden hade blivit sämre sedan de förra proverna togs, fasten jag då sakta men säkert börjat att må lite bättre. Nu kunde jag gå och röra mig utan det att det gjorde sådär fruktansvärt ont att jag ville gråta som innan. Men var ändå tvungen att stanna kvar pga av mina dåliga provvärden. Efter ytterligare 5 timmars sittandes i ett rum på akuten skickar de upp mig på röntgen (då var klockan 1.30 på natten). Efter ett tag uppe på röntgen ner igen till akuten och vänta på svaret. 1,5 timma senare kommer läkaren in och berättar att röntgen visar tydligt att jag har en blindtarminflammation och måste läggas in på kava (kirurgisk) avdelning för att nu tidigt på morgonen opereras. Förklarade då för läkaren att jag började känna mig bättre men han sa att det var bäst att jag pratade med den läkaren som skulle operera mig då han visste mer. Jag förklarade även att jag började att bli väligt hungrig då jag inte ätit på hela dagen då jag blivit tillsagt att jag inte fick äta eller dricka ifall det skulle bli någon operation. Detta skulle jag inte ha nämn. In kommer en sköterska med ett dropp i högsta hugg. Hon sätter nålen i armen på mig men glömmer givetvis att stänga igen "ventilen" och det sprutar blod på hela mig och henne, mina (som tur är) svarta byxor blev helt nerblodade och kladdiga. En stund senare satt jag där själv igen blodig och öm med massor av blåmärken i armväcken efter alla blodprover och stick jag fått under dagen. Men mums vad gott det var med lite dropp...Precis vad jag ville ha. (Kanske inte riktigt) Klockan 4-5 på morgonen kom jag upp på avdelningen träffade personalen som jobbade natten där fick fylla i massa papper, personuppgifter, närmast anhöriga, sjukdomar, allergier osv. Blev sedan placerad i ett rum där jag fick ligga där 3 andra redan låg, 2 väldigt dementa gamla gubbar (nu snackar vi riktiga dinosaurier) i sängarna mitt emot och en yngre kille i sängen bredvid. Fick sedan träffa läkaren som skulle utföra operationen och förklarade att jag nu mådde bättre. Han kände på magen och sa att vi ev. skulle avvakta med operationen tills senare på förmiddagen om jag nu mådde bättre och låta någon annan gå före istället. De togs nya blodprover, sen bad sköterskorna mig att försöka sova lite då jag inte hade sovit något alls. Detta var lättare sagt än gjort då en av mina "rumskamrater" (en av dinosaurierna) började att promenera runt i rummet som var helt bäcksvart då det fortfarande var "natten", med sig hade gubben sin droppställning och kateterpåse släpandes efter sig medans han gick ut igenom dörren, stängde igen den efter sig med en smäll så att doppställning och katern fastnade i dörren och var kvar inne i rummet. Men vad i h*lvete! Jag fick i panik trycka på larmet så att personalen skulle komma och hjälpa denna stackars förvirrade mannen till sin säng utan några större skador. Efter detta somnade jag nog till ett litet tag för att plötsligt vakna till igen. Nu hade gubben trillat ur sängen och låg och skrek och svor på golvet... Tryckte på larmet igen, sköterskorna kom in och lyfte upp gubben till sängen igen och körde ut han i korridoren där han fick ligga då de kunde ha "bättre koll" på honom. Äntligen kunde jag somna en lite stund. Vaknade igen klockan 9 på morgonen av att morgonronden kom in i rummet. 3 läkare, 2 sjuksköterskor som alla stod runt min säng. De frågade hur jag mådde. Jag sa att jag var trött men mådde mycket bättre, de klämde på magen och berättade att de blodprover som de hade tagit några timmar tidigare visat att infektionsväderna blivit bättre igen. De förklarade att de ville att jag ändå skulle stanna några timmar till och försöka att äta och se om jag fortfarande mådde bra tills i eftermiddag och då kunde jag få åka hem om allt fortfarande var bra. Jag var helt överlycklig som slapp operationen och äntligen skulle få äta igen! Jag fick in frukost på rummet och åt mina två torra smörgåsar och drack en kopp varmchocklad som jag verkligen längtat så mycket efter. Medans jag försökte att njuta utav min första måltid på nästan 1 dygn hör jag hur den andre gubben i rummet på andra sidan draperiet ligger och släpper sig säkerligen 20-30 gånger under tiden som jag försökte att äta. Det var de äckligaste och blötaste fisar jag hört på väldigt länge och jag är inte förvånad om gubbjäkeln sket ner sig i kallingarna samtidigt.

 

Några timmar senare kunde jag äntligen ringa till Christian och be han och flickorna komma och hämta upp mig. Det var en väldigt glad Emilia som kom springades och kramade mig och en ännu gladare mamma som äntligen fick lämna sjukhuset och åka hem igen till sin egen säng. Haleluja! I 2 hela dagar låg jag bara hemma i sängen och sov och vilade medans Christian fick ta hand om flickorna tills jag kände mig helt 100 igen.
Nu är jag bara glad att allt gick bra och att jag slapp bli opererad och att jag fick komma hem så fort ändå, även om det kändes som en evighet när jag väl var där. Nu kan det bara bli bättre igen!