Redovisning

Dom kör hårt med oss ifrån start på Göteborgs universitet. Efter bara 2 veckor i skolan har dom delat in alla i klassen i olika grupper, det blev en hel del grupper då vi är runt 200-250 personer som läser till förskollärare i bara min klass. I fredags skulle vi ha lektion på ett nytt ställe som heter Göteborgs högskola för scen och musik, HSM. Där fick vi göra massor av olika estetiska övningar och lära oss att vara kreativa genom ex. dans, teater, rörelser osv. Först var det lite nervöst och väldigt fnissigt då man kände sig väldigt obekväm att göra dessa saker framför andra som man inte riktigt kände. På måndagen var vi där igen på HSM och fick då reda på i slutet av lektionen av vår lärare att vi i våra mindre basgrupper skulle sätta ihop en egen gestaltning/framträdande utifrån en punkt ifrån Unicefs barnkonvention inför resten av gruppen redan idag onsdag. Vi hade alltså knappt 1 ½ dag på oss att komma på en idé och sedan träna, träna, träna.
Väldigt mycket ångest!
 
Men jag är väldigt glad att jag hamnade just i den grupp som jag är med i, för vi har väldigt roligt tillsammans och lärt känna varandra väldigt bra på så kort tid. Vi är 5 tjejer i vår grupp alla lika glada och trevliga. Vi bestämde oss i alla fall för att göra vår gestaltning igenom teater och dans. Hela "uppträdandet" skulle vara på ca 8 min och det var nog en av de längsta 8 minuterna i mitt liv... Usch jag är verkligen inte mycket för att stå inför massa folk och prata, då kan ni tänka er hur jag kände inför att spela teater och dansa istället...
Men vi gjorde väldigt bra ifrån oss ändå trots att vi varit nervösa innan och vi fick väldigt bra och fina ord ifrån vår lärare och vi blev alla godkända i detta momentet, vilket kändes bra och var huvudsaken. När vi hade gjort vårt och all nervositet äntligen släppt kunde man luta sig tillbaka och bara titta på vad alla andra gjorde för uppvisningar i sina grupper, vilket var väldigt roligt. Och nu såhär i efterhand när man nu gjort detta en gång så känns det som om jag mycket hellre hade gjort om detta i framtiden än att ha massa skriftliga tentor/prov för det är verkligen inget jag ser fram emot. Det är faktiskt en aning mer ångest på det vill jag lova.
 
Ladies in black. Jag och mina fina gruppkamrater!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback