Duktiga dagistjejen

 
Imorse när jag lämnade min prinsessa på dagis var det första gången som hon inte blev ledsen. Hon bara gick iväg med sin fröken när jag sa hej då utan en endaste ledsen min. Jag kan inte ens beskriva hur chockad jag blev men samtidigt hur underbart det kändes. Det finns verkligen inget värre än att säga hej då när man ser henne gråta och sträcka armarna efter en när man går sin väg. Men idag gick jag ifrån dagis med världens största leende på läpparna. Eller ja enda tills jag bara några sekunder senare ser bussen jag skulle åka med in till stan åka förbi mig på avstånd. Aja man kan ju inte ha 100% flyt jämt här i livet. Bara min lilla tjej är glad så missar jag mer än gärna bussen varje morgon.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback